Mörka ögon
Redan som barn tyckte jag att mörkret hade ögon. Att rummet inte var mörkt den var skuggor som sov i taket, väggar och golv.
Men jag reagerade inte så mycket på det för skuggorna var snälla. Men nu 8år senare har skuggorna börjat skrämma mig. Jag tycker det är obehagligt att vara hemma själv om kvällarna nu men har många djur som gör mig tryggare, liksom stöttar mig men det äckligaste är när ögonen i mörkret är hotfulla mot mig.
Men sen började det hända när jag var med kompisar också...
Jag brukar hänga på våran ungdomsgård och just den här kvällen när jag gjorde det kände jag verkligen att någon stod och stirrade på mig bakom glasrutan. Jag kollade dit men såg ingen som vanligt men kände att jag fick kontakt med någon. Det kändes som han sa till mig att något var fel, det var liksom en känsla, så jag kollade mig omkring och fick syn på ett svart mörker under en hylla som hade ramla och mörkret liksom drog mig med blicken och jag kände hur det bara snurrade i huvudet. Jag kollade mot fönstret igen för att få kontakt med ögonen och ingen var där. Jag stirrade länge och mina kompisar tyckte jag var läskig nu. Jag sa ingenting, bara riktade blicken mot hyllan och fan ögon där den här gången. Jag gick dit och försökte rätta till det men den satt fast. Mina kompisar undrade vad jag gjorde och jag sa bara att hyllan störde mig eftersom den var sne så dom försökte hjälpa mig men fick inte loss den så det slutade med att vi fick hjälp av en vuxen och så fort den var till rättad kände jag hur tyngden i mitt hjärta lättade som ett tack liksom.
Men jag reagerade inte så mycket på det för skuggorna var snälla. Men nu 8år senare har skuggorna börjat skrämma mig. Jag tycker det är obehagligt att vara hemma själv om kvällarna nu men har många djur som gör mig tryggare, liksom stöttar mig men det äckligaste är när ögonen i mörkret är hotfulla mot mig.
Men sen började det hända när jag var med kompisar också...
Jag brukar hänga på våran ungdomsgård och just den här kvällen när jag gjorde det kände jag verkligen att någon stod och stirrade på mig bakom glasrutan. Jag kollade dit men såg ingen som vanligt men kände att jag fick kontakt med någon. Det kändes som han sa till mig att något var fel, det var liksom en känsla, så jag kollade mig omkring och fick syn på ett svart mörker under en hylla som hade ramla och mörkret liksom drog mig med blicken och jag kände hur det bara snurrade i huvudet. Jag kollade mot fönstret igen för att få kontakt med ögonen och ingen var där. Jag stirrade länge och mina kompisar tyckte jag var läskig nu. Jag sa ingenting, bara riktade blicken mot hyllan och fan ögon där den här gången. Jag gick dit och försökte rätta till det men den satt fast. Mina kompisar undrade vad jag gjorde och jag sa bara att hyllan störde mig eftersom den var sne så dom försökte hjälpa mig men fick inte loss den så det slutade med att vi fick hjälp av en vuxen och så fort den var till rättad kände jag hur tyngden i mitt hjärta lättade som ett tack liksom.
